Kronobergshäktet
skrivet 20 mars 2017
Jag repeterar gärna det som jag skrivit förr i tiden om Kronobergshäktet. Somrarna ca 1973 och 1974, tror jag att det var. Därför att sommaren 1972 ryckte jag ut från malajtjänsten på Ing1 i Södertälje. Den sommaren jobbade jag på ABAB, Almänna Bevakningsaktiebolaget som vakt och väktare. Man bevakade mestadels ambassader, Armemuseet, US Trade Center etc. Alltså bör det ha varit 1973 jag fick anställning på Långholmen. Bevakningsföreståndare Karlsson tog emot för anställningsintervju. Långholmen var vid den tiden Stockholms häkte. Jag gick i korridorerna med nycklar och mötte den tidens skurkar. Inte minst gangstern och knarkaren Axelsson, boss i det FIB Aktuellt kallade ”AB Svenska Brott”. Jag satt o spelade poker med honom på Roslagstulls Sjukhus därför han hade skadat en fot vid en rymning, där han hade kastat sig av ett tåg. När vi gick natten på Långholmen, satt i tornet uppe på muren, då hade vi skarpladdad pistol. Långholmen var ok. Tyvärr flyttade häktet från Långholmen till det nybyggda häktet i Kronoberg på Kungsholmen enligt uppskattning 1974, inte helt säker på året. Långholmen var mänskligt för anställda och fångar. Jag tyckte om Långholmen och det hade sin charm. Kronobergshäktet där jag senare arbetade en tid var fruktansvärt. Den sommaren var sista sommaren inom Svensk fångvård. Kronobergshäktet var äckligt omänskligt. Visserligen modernt, men dödligt hjärtlöst, ett säkerhetsfängelse i glas, stål och betong. Jag mådde illa i den miljön och slutade som plit. Vi var 6 kusiner som arbetade inom fångvården. Min kusin som jobbat på Hall och Huddinge Häktet har nu gått i pension. Ingen av oss jobbar kvar i Fångvården. Min mamma berättade innan hon gick bort att mormor, Daisy Chrisander de Neergaard, arbetade som fångvårdare på fängelset i Helsingborg. Hon fraktade bland annat kvinnliga fångar till ”Hinsan”, Hinseberg. Jag kan garantera läsarna att min mormor brukade aldrig byxor, kortbyxor eller andra manskläder på gator eller torg!
©Sven Olof Johansson
Kuriosa. Skådespelerskan Julia Caesars far var plit på Långholmen. Prästen Olle Karlssons far var plit på Långholmen, vi jobbade där tillsammans. Det kopplade jag efter att ha varit hemma hos Olle Karlsson där de bodde på Odengatan. Men då var vi sammanknutna i frälsningens härlighet. Olle brukade säga: ”Såsom Din dag är, så skall Din kraft vara”, syftande på Guds nåd. Håller än idag!