För oss som upplevt frälsningen och kallelsen till ett Kristet liv. Vi har också i vissa fall, jag vet inte hur många, sett och förstått att Gud kallar barn och barnbarn osv. Min mormors föräldrar var Frälsningssoldater. Morfar Bror Adolf, var Pingstis i Skurup och ganska känd i Skåne förmodar jag. Han drev järnaffär i Skurup och Borrby. Han ägde gården Olstorp granne med Svaneholm och ägde dessutom fastigheten Sandgatan 10-12 i Lund. Han fick först 6 döttrar och den 7e blev en son, min morbror Bosse. Min moster Greta blev missionärska och var känd bland pingstvänner. Hon missionerade först i Kina och sedan tillsammans med Astrid i Yokohama, Japan. På min fars sida var farmor djupt troende. Men min far ville tro och gick i statskyrkan, men visade inte någon frälsningstro, som vi känner den. Det betyder inte att han ligger sämre till än en massa bekännande kristna, som utöver rabblandet av bibelcitat, inte kommit framåt i dygden. På mormors sida och hennes farmors sida, var släkten Fabricius, en släkt med bl.a präster. Otto Fabricius, 1744-1822, dansk/norsk präst, teolog som missionerade på Grönland. Hans mor Else Ursin, gift med Hans Sørensen Fabricius, född i Faaborg 28 mars 1696, præst i Rudkøbing.
