Intigheten/nothingness
söndag 11 september 2016
Intigheten, skall vi frukta den? Många äldre får nedsatt minnesförmåga. Man blir mer och mer som ett barn som inte kan kontrollera sig själv och inte vet någonting om detta jordelivet. Är inte just detta tillstånd att likna med det eviga tillstånd själen o anden hamnar i, hur som helst, då sista andetaget är draget? Skall vi då frukta detta tillstånd som väntar alla? Jag menar, det är visst en hemsk situation att inte vara alert som en tonåring, men att jaga en kula i huvudet av rädsla att bli ett vårdkolli verkar överdrivet.
Kung Carl Gustafs tyske vän Gunter Sachs sköt sig själv av fruktan att förlora den mentala kontrollen pgr av Alzheimer, i maj 2011.
This article is to difficult to translate properly. It’s though about the mental condition of nothingness. Shall we fear that?
Link in English: