Bra skrivet som vanligt. Jag känner också oro för framtiden. Tyvärr verkar det finnas många frikyrkliga som inte ser farorna med rikspolitiken, utan tvärtom öser på med import av problem. Vi är ju många som svävar i fara för vår uppkäftighet. Själv har jag flytt landet mer än en gång. Jag har varit utblottad 2ggr i livet, har tvingats tigga, har tjuvåkt på tåg i Tyskland och blev anhållen av Bahnhofpolizei i Magdeburg, flög till Moskva för att söka asyl men blev avvisad efter några dygn på Sheremeteyevo 2, försökte ta mig in i Ukraina till fots men blev tillfångatagen, misshandlad 2 ggr av Ukrainska rekryter, farliga karateslag mot bröstkorgen så jag stöp i backen, förhörd, blev släppt efter några timmar och togs om hand av Slovakiska gränsmyndigheterna som skrev ut böter. Det finns mer äventyrligheter men bör nog hållas inne. Om man blir förföljd som flykting krävs enorm psykisk styrka och stark tro på Herren. Jag hade självbevarelsedrift, annars hade jag varit död redan 1994-95. Jag hoppas slippa den oerhörda vedermöda det är att utblottas och fly hals över huvud en gång till. Åldern gör att man inte orkar. Jag levde dessutom i en sorts radioaktiv härdsmälta i 10 månader innan kroppen brutits ner, från 25 mars 1993 till ca januari 1994. Den svagheten måste jag dras med resten av livet. Hade hjärtinfarkt 2004.
(Tillägg idag 31 juli -21, fick proppar i dels högerbenet och i lungorna sommaren 2019).