Ja, som Du avslutar posten med, felet i Sveriges politik är partipolitiken. Partidemokratin fungerade så länge folket var enhetligt och kristet. På 50-60 år har den roderlösa skutan drivit iväg med Melodifestivalen, Bonde söker Fru, Bingolotto m.m. vilket tycks vara mycket viktigt, uppenbarligen, för att söva befolkningen. På 50-60-talet var det Tiotusenkronorsfrågan som fängslade tittarna, som ännu inte blivit ett kluvet folk.
Varje parti är en diktatur. Sossarna och fackföreningsrörelsen är/var en sorts diktatur i Sverige. Maktfördelningslärans ideal enligt Montesquieu tycks inte fungera i Sverige. I de flesta länder är det ju självklart att arbetarna måste få de flesta rösterna. Alltså är partidemokrati en bluff för att roffa åt sig makten. Då inget sagt om jämställdhetsextremisterna. Jamen folk röstar ju på andra partier och de får makten? Jaha, problemet är att bland dem finns arbetare som är infiltratörer. Arbetarrörelsen är alltså ett säkerhetshot mot Sveriges demokrati. De är en stat i staten alla kategorier. Och varför debatterar inte de främsta akademikerna frågan? Vilket dåligt skämt! Vad för färg tillhör de tysta akademikerna och ljugmedierna? Sverige är alltså ingen riktig demokrati, anser jag.