Ja vem vet? Man har ju läst så mycket trevliga historier om hur det är att lämna in och kila runt hörnet. Hela Ditt liv spelas upp, Du svävar ovanför kroppen och ser vad som händer när räddningspersonalen kollar om livet finns kvar. Är det så? Eller kanske det är en dröm? Kanske folk tuppar av i dödsögonblicket och sover sin törnrosasömn tills de väcks upp lagom till domens dag? En sak är dock ganska säker, talat ur egen erfarenhet. Jag såg en demon sätta sig i min fars själ, likt en fågel sätter sig i ett träd med grenar ovan huvudet, kanske 1954-55. Hans själ var ovanligt ren på den tiden, innan den demonen dök upp. Men, iallafall, den demonen ändrade min fars karaktär så att han för det första började kalla min Ollebolle, därefter blev han mer kylig och kunde retas.
De flesta människor har sina ”vänner” eller parasiter i sitt träd, om de inte har sökt och vunnit Guds Ande. Jesus talade om en rastlös ande – en död människa alltså – som sökte en boning. Han talade också om den andlige kristne som kom på fall och hans hus (själ) var rent och fejat, men övertogs av de gamla ”vännerna”. Säg inte att jag har hittat på detta! Det står i evangelierna. Ett ganska bra exempel på hur själen får en ny gäst, är när Du i ungdomen skrattar på ett visst sätt. En dag ändras Ditt skratt och låter annorlunda. Min exfru brukade skratta med ett speciellt skratt, lite som en kråka. Jag minns att jag hade det skrattet i min ungdom en tid. Nu hade hon det. Efter skilsmässan så har jag tagit över hennes ”jäkla” demon och skrattar likadant.
Iallafall, när Du märkt att kroppen har slutat leva, Du får ingen luft, och dör, var är då ”vännerna”? Du förlorar alla sinnen utom själens varseblivning, ett sjätte sinne, det är allt Du har kvar. Du hör i Din själs medvetande suset från Himlen, Du ber till Jesus, Du följer suset som är vägen. Observera, Du har inte de gamla ”vännerna” längre. De har fullkomligt tappat intresset för Dig. Du blir tom i huvet, likt en senil och har förlorat all gammal besatt inspiration. De spökena söker då en ny själ som vandrar på jorden, som avnjuter en kopp gott kaffe, tar en drink, lyssnar på en vacker sång ock kysser en skön make/fru.
Skrattar bäst som skrattar sist!