Mina får hör min röst
Några tankar efter morgonens vakande på muren. Som vanligt vilande på rygg till en början, sedan på sidan. Bönen var välsignad och själen lyftes upp utan mycket ansträngning eller kämpande koncentration. Efter åratal av regelbundet vakande behöver man inte fundera så mycket på de tekniska instruktionerna. Jag, en son av Vintergatan, men inte ett ” svart hål”, har erfarenheter som inte överträffas av många nu levande. Förresten varför tala om ”svart hål”. Är det inte så att ”hålet” är en himlakropp med enorm täthet? Och den ande som håller ihop galaxen har den himlakroppen som boning? Alltså, den Anden är oerhört mycket mäktigare än jag någonsin varit. Förresten, detta är nog inte 7e Himlen.
Jag hade som nyfödd och framåt kanske 6-7-årsåldern också en himlakropp som boning. Runt kroppen syntes lågorna och därnere syntes jorden. Därför har jag tänkt att om man vill se långt ut i universum bör man öka brännvidden, t.ex skicka ut två satelliter i omloppsbana runt solen på motsatt sida om varandra. Bilder från dem, riktade synkroniserat mot ett mål, i realtid, sammansatta i stereo vision, kan skapa en djupare insikt. Det har jag mailat NASA för 10-15 år sedan.
Som tonåring kom jag bort från ”vakandet”, förlorade kontakten med Gud Fader och Sonen Jesus. Den Helige anden som bodde i min själ, drog sig tillbaka kanske 1957-58, troligen för synderna och slarvandet med bönen, som är vakandet, att lyssna till Jesus, som ett får. Det är det som är frälsningen genom Jesus. Det är rättfärdighetens väg! De som inte lyssnar till Herrens röst har aldrig lärt känna rättfärdighetens väg. Därför måste den ”nyfrälste” söka i sitt inre. Jag sökte i tonåren, men i de tekniker som stod till buds. Jag studerade självhypnos med Uneståhls instruktioner och var duktig i att sänka ner kroppen i dvala, på gränsen till sömnstadiet. Konsten att sjunka ner i avslappning. Den tekniken har jag haft stor nytta av under alla böneår i sökandet efter Herren. Jag studerade Transcendental Meditation med Maharishis teknik vid deras lilla lokal på Skeppargatan, om jag minns rätt. Den tekniken var också mycket lärorik. Alltså, vi söker Herren Jesus med liknande teknik, men gör det i Jesu namn. Jag minns en av de äldre meditationslärarna från Maharishis gäng, jag pratade lite med honom och la märke till hans mörka demoniska ögon och tyckte han var lik en sjuk människa. Jag fortsatte inte med den Indiska läran och dess, som jag senare förstod, diaboliska ”mantra”. Den ande de finner, som inte söker Jesus, är ju djävulen! Kontroversiellt för de vilsefarna, men självklart för den Jesus-troende.
Efter den stora omvändelsen, när jag börjat på prästseminariet och ganska snart slutat på Essingen, kom jag tillbaka till Jesus och livet med Gud Fader. Däremellan till idag har naturligtvis rättfärdigheten och det intima gudomliga samarbetet varit mer och mindre vältrimmat. Det har funnits stunder, år, då jag slarvat med bönelivet och drivit iväg neråt Styx, men kämpat tillbaka. Det som väckte mig var katastrofer i livet. Skilsmässor, radiakbomben, landsflykt, ekonomisk ruin, camparliv, trakasserier och förföljelse. Nu har stunden närmat sig då livet går mot sitt slut. Har man uppnått 74 år och börjar fundera vem som ska ta över ens produktion under decennier, ja då förstår man, men i tid, vartåt det lutar. Dårar har lanserat en främmande religion i Sverige som är fiende till Jesu lära. En falsk religion, som är en doktrin för att krossa folks frihet och förbjuda sökandet av Jesus och frälsningens
väg. Hur ska man då säkra sitt Kristna vittnesmål? Jag vet faktist inte vem eller vilka som är värdiga att förvalta mitt livsverk. Jag har mig veterligen inte funnit några lärjungar. Ok, det är kanske inte mitt problem, mitt liv är krossat och jag är maktlös, genom att makter på jorden ruinerat mig. Jag är cancellerad sedan 1980, fastän jag redan då lyckades uppnå världsrykte i vissa kretsar.
Om jag blickar framåt, måste jag ta hänsyn till det förflutna. I skrifterna talas det om Gog och Gogs härnadståg, Magog, som syftade på framtiden. Som jag uppfattat den arme’ som skyddat mitt liv under senaste decennierna, är en arme’ på miljoner agenter i ett sorts härnadståg. Om inte hela världen infiltrerats av dessa, hur kunde man då starta krig och revolutioner? I Johannes Uppenbarelse talas det om ”en bild” som ges liv. TV, bilder och film rakt in i familjens och bög-lesbiskas vardagsrum.
Jag misstänker att efter min död kommer man göra bilder från mitt liv till en ”ikon”. Om detta stämmer, betyder det att den Ortodoxa Kyrkan kommer göra mig till en ikon. Det betyder vidare att dessa som bestämmer på jorden, erkänner den Kristna läran och förhoppningsvis förbjuder andra villoläror (Islam). Men så står det att den som tar på sig ”Vilddjurets märke” kommer få del i djävulens plågor. Alltså, det talas om 2 vilddjur. Det första tolkar jag som djävulen. En satans drake. Senare kommer det alltså ett vilddjur till, den falske profeten, som ges makt av den första draken. Här slutar mina tolkningar. Tilläggas kan att i den stund Uppenbarelsebokens profetia blir verklighet, bör de Kristna förstå Johannes ord. De som däremot inte tror på Nya testamentet kommer inte förstå vare sig sin samtid eller framtid.
Om nu Solen levde på jorden kommer det naturligtvis få konsekvenser. Inte minst för dem som försökte döda honom och göra honom till ett psykfall med en radiakbomb.
Till sist, många människor fruktar döden. Jag undrar om det finns någon som inte haft sådana tankar. Dels fruktar vi själva ögonblicket och vad som kommer ”på andra sidan”, dels fruktar vi på längre sikt den slutgiltiga domen, då böcker upplåtas och våra synder blir uppenbara. Ingen människa med ett friskt hjärta kan med säkerhet hävda, jag är fri från synd eller skuld. Jag tror att endast en dåre lever i en sådan föreställning. I Jesus har vi Den Högstes Son som var människa, dog som en människa och uppstod från de döda och lever i evighet. Jesus visade genom sitt mod, att även den Högsta makten i Skapelsen, kunde sänka sig ner till vår dödliga fysiska värld, där existensen obönhörligen slutar med kroppens undergång. Visheten säger om fruktan inför döden: ”Tänk på alla de som dött före oss”.
Om någon tror att det gives någon sorts himmelsk fribiljett och ett harem med jungfrur, genom terrordåd, tror inte jag på sådant vansinne, snarare tvärtom, en skock getabockar i helvetet.
Skriven 27-08-24
av Sven Olof de Neergaard