© Winterally Sven Olof Johansson
Förord med tanke på morgondagens annonsering av beslut om eventuell NATO-ansökan, (15 maj 2022).
Gustav IV Adolfs fälttåg 1805-06 blev misslyckat.
Hans avtal med England om truppunderstöd i kampen mot Napoleon gick i stöpet. Pommern gick 1815 till Danmark i ersättning för Norge, som togs över av Sverige.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Pommern
Töreboda
Red.1: 1998.12.08
Revolution och turbulens
1788 – 1812
Idéhistoriska spekulationer om
drivkrafter och motiv
Ett arbete av Sven Olof Johansson
2:a redigerade upplagan, slutförd 22 maj 2003.
Genomläst 14 juni 2020
Innehållsförteckning
Syfte 2
Gustav III och Reuterholm 3
Gustav IV Adolf – Regenten 4
Kronologisk Passus 5
Gustav IV Adolf – Regenten fortsättning 5
Orsaksteorier Passus 6
Gustav IV Adolf – krig mot Ryssland 7
Orsaksteorier Passus fortsättning 8
Gustav IV Adolf – mot slutet 8
Analys + Slutsatser 11
Sammanfattning 12
Källförteckning + Bildförteckning 13
Bild 1: Gustav IV Adolf 1803 14
Bild 2: Drottning Fredrika 15
Bild 3: Gustav IV Adolf + Fredrika 16
Bild 4: Gustav IV Adolf 1809 17
Bild 5: Hertig Karl, 1799 18
Bild 6: Alexander I 19
Bild 7: Georg Adlersparre 20
Bild 8: Carl Johan Adlercreutz 21
Bild 9: Gustav Prins av Vasa 22
Bild 10: Carl XIV Johan 23
(Bilder ej publicerade här)
Syfte
Ett blygsamt och amatörmässigt försök till en studie i statsvetenskap för att om möjligt stimulera och inspirera intresserade att tänka i andra banor än kanske gängse brukligt. M.a.o. en studie i historisk diplomati, säkerhets- och underrättelsetjänst . Idéhistoria?!
Indicier presenteras som kan bekräfta misstankar att det var utländska makter inblandade i spelet om den svenska kronan 1809. Detta i en förhoppningsvis tillräckligt lättsam episk form, så att läsaren ej eljest somnar in i okoncentration, av tröttsamma, knastertorra idiotiska obegripliga akademiska resonemang. Här beskrivs Gustav IV Adolf, folket runtomkring, återblickar till tiden för Gustav III:s frånfälle och tiden fram till 1809 och Jean-Baptistes trontillträde. Fokus riktas naturligtvis mot Gustav IV Adolf samt orsaker och händelser som ledde fram till revolutionen 1809, då Gustav IV Adolf avsattes, häktades och tvingades i landsflykt.
Vilka belägg finns för att misstänka utländsk inblandning och varför? Detta arbete ger inga slutgiltiga svar som klart och bestämt pekar ut enbart England. Det kunde ligga i Englands, Frankrikes, Tysklands, Preussens, Österrikes, Rysslands och/eller Amerikas intresse att sätta in en ”pålitlig”, ”vänligt sinnad” kung på den svenska tronen. Skulle då de fyra stånden som senare godkände Jean-Baptiste Bernadotte, alla ha varit förrädare? Dessutom i ett enda lands tjänst i hundkoppel, lystrande till husbondens röst? Nej, knappast, bort det! Däremot – strategiskt utplacerade agenter plus list. Riktade påtryckningar. De hotade ju t.ex. att skada kungafamiljen.
Man skall inte glömma den Amerikanska revolutionen 1786-89, och den Stora Franska 1789. Revolutionsanda, parlamentarism, överhetsförakt, s.k. upplysningsidéer, m.a.o. massor av lögner och stigande borgarinflytande svepte över västvärlden, givetvis med stater eller internationella sammanslutningar i bakgrunden, som ryckte i trådar. Ord och inga visor.
Reflektioner framåt och bakåt i tiden. Tidsbristen går tyvärr ut över arbetet.
Gustav III och Reuterholm
Gustav III (1) gick ut i krig mot Ryssland 1788. Anfallet skedde då Ryssland var i krig med Turkiet, vilket sannolikt upplevdes extra svekfullt, av ryssarna. När krigsanslaget inte gav önskat resultat förföll Gustav III i depression och talade om abdikation. Man sökte fred med Katarina II. Kriget fortsatte dock och gick framåt och tillbaka, mellan åren 1788-90. Vid freden klarade sig Sverige undan, med mindre landavträdelser. Något som retat ryssarna var antagligen de turkiska subsidier som utbetalades till Sverige om Gustav III fortsatte sitt krig. Liksom under Karl XII gick Gustav III muslimernas ärenden, mot det kristet ortodoxa Ryssland. Det var ju tidigare Ryssland/Österrike som åtagit sig att frälsa Europa från den turkisk-muslimska hegemonin som sträckte sig ända upp mot Wien. Mot all gängse kristen logik gick alltså Sverige mot strömmen.
Gustav III införde 1789 ett hemligt utskott ur alla fyra stånden, med 12+6+6+6 ledamöter(2). Adeln fick dubbel kvot. Detta utskott blev sedan riksdagens centrum….
Gustav III sköts av Ankarström 1792 (3). Sonen Gustav Adolf var då 13 år. Gustav III ville att brodern, hertig Karl, sedemera Karl XIII, skulle vara förmyndare, men dela makten med Gustav III:s rådgivare. Hertig Karl utnämde Gustav Adolf Reuterholm till sin statsminister, kallad ”Storvesiren”.
Reuterholm tillhörde tidigare Gustav III:s opposition. (4) Familjetraditionen jämte personliga motgångar på hovmannabanan gjorde honom till en av Gustav III:s bittraste fiender. På 1786 års riksdag tillhörde han oppositionen och 1789 ålades han husarrest. Alltså, 1792 utnämndes han till rikets näst mäktigaste man av den skjutne kungens bror hertig Karl! Gustav III litade inte på sin broder Karl. Han skulle väl gnisslat tänder i graven om han vetat att brodern utnämnt fienden till topprang? Han kanske rentav var med i komplotten mot Gustav III:e? Kanske Karl själv hade ett finger med i spelet?
(1) Svensk Historia II Carlsson/Rosén 1961 sid 232f
(2) Svensk Historia II Carlsson /Rosén 1961 sid 241
(3) Samma sid 248
(4) Samma sid 256
Processen mot kungamördarna (1) skrinlades. Efter Gustav III:s död inträdde en mildring i deras behandling genom hertig Karls tillskyndan…
Reuterholm hävdade inte Sveriges intressen med full kraft. Katarina II fick fördel under 1796 års Petersburgsejour. (2) De utrikespolitiska konstellationerna hade förändrats. England och Frankrike krigade. Ryssland hade ”ätit upp” Polen och ville behålla sina besittningar. Reuterholm gick Katarina II till mötes och bortlovade Gustav IV Adolf (3) att förlovas med prinsessan Alexandra. Detta kom aldrig till stånd. Reuterholm misslyckades kapitalt som politiker och begärde avsked.
Gustav IV Adolf trädde in i sitt ämbete från 1796.
Gustav IV Adolf – Regenten
Den första tiden 1792-96, (4), var Gustav ställd under förmyndarregeringen, sin farbror hertig Karl och ”Riksvesiren” Reuterholm. Men 1796 kunde han börja gripa tag i rikets roder. Utrikespolitiken var det fält som mest intresserade honom, men han hade också ett ganska starkt försvarspolitiskt intresse(5). Gustav IV Adolf var noggrann och pedantisk, inte så mycket aristokratisk som Gustav III utan snarare byråkratisk. Tidens jämlikhetssträvanden intresserade honom föga. Han var en legitimist, som avskydde republikanska uppkomlingar. Gustav IV Adolf var djupt religiös i en blandning av luthersk ortodoxi och Herrnhutisk känslosamhet. Mordet på fadern såg han som ett utslag av upplysningstidens sedefördärv och gudlöshet.
Inom centralförvaltningen genomfördes flera reformer. Gustav IV Adolfs regim kan närmast betecknas som en ministerstyrelse utan någon slutgiltigt ordnad departementsindelning. Gustav IV Adolf sökte i Karl XI:s anda nedbringa statens kostnader och minska såväl statsverkets som Riksgäldskontorets skulder. Besparingar drabbade hovlivet, anställdas löner och pensioner. Inget nytt under solen.
Katarina II dog kort efter Gustav IV Adolfs myndighetsdag. Den nye tsaren Paul I ställde ouppfyllbara krav beträffande sin dotter Alexandras religionsutövning i Sverige (6). Då gifte sig Gustav IV A. med prinsessan Fredrika Dorotea Wilhelmina av Baden. Hon var syster till den senare ryske tronföljaren Alexanders maka Elisabeth (tidigare Louise) av Baden. På så vis kom Gustav IV Adolf och senare tsar Alexander I att bliva svågrar. Tsar Paul I var dock mycket missnöjd med utgången av frieriet.
1/ Svensk Historia II Carlsson/Rosén 1961 sid 255.
2/ Samma som ovan sid 261.
3/ Ny Svensk Historia kapitel Gustavianskt
1771-1810 Andersson/Beijer/Kjellberg/Lindorm 1945, sid 406.
4/ Svensk Historia II, Carlsson/Rosén 1961 sid 255.
5/ Samma som ovan sid 263 f.
6/ Ny Svensk Historia som ovan sid 407.
Gustav IV Adolf kom att intressera sig för tysk politik i och med sin frus härstamning. Mot Frankrike hyste han motvilja av naturliga skäl. Kanske han misstänkte samma upprorsmakter som låg bakom mordet på fadern 1792? Och att samma makter ville lägga ut ett spår som pekade mot en granne i ost, som möjligtvis kunde tyckas ha skäl och motiv för ett sådant dåd? Därför hette skytten just Ankarström, som för att syfta på 50 sänkta ryska fartyg i Finska Viken. Slaget vid Svensksund 9-10 juli 1790, och 9000 döda ryska flottister(1). Bara för att det fanns ett motiv att hämnas på Gustav III, så betyder det inte att ”den motiverade” har utfört dådet. Mot detta talar t.ex. att Gustav III försökte bättra på de ryska förbindelserna efter kriget. Fan tro´t.
I utrikespolitiskt skumraskspel och agenttrixerier var och är falska motiv och misstänkliggöranden A och O.
Kronologisk Passus (2)
1793-Ludvig XVI och Marie Antoinette avrättades.
1798-seglade Napoleon mot Egypten, men kom tillbaka till Frankrike 1799.
1800-Napoleon installerade sig i Tuillerierna. Gustav IV Adolf kröntes i Norrköping.
1803-Frankrike förklarade England krig.
1804-Napoleon kröntes till kejsare.
1805 Nelson besegrade franska/spanska flottan vid Trafalgar, men dog själv. Napoleon segrade vid Austerlitz. Sverige ingick allians mot Napoleon, med England, Ryssland och Österrike.
1806-Napoleon instiftade ”kontinentalsystemet”, England i blockad – ett lindrigt ”angrepp”. (jfr med Hitler som aldrig invaderade den inofficielle bundsförvanten England, utan lämnade det som ett brohuvud åt amerikanerna.)
1808-Stor slakt i Spanien då Napoleon invaderade – gerillakrig.
1812-Napoleon invaderade med 550 000 man Ryssland i juni, kom tillbaka vid jultid med cirka 20 000 överlevande. England och USA började ”kriga”.
Gustav IV Adolf Regenten fortsättning
Tiden mellan 1796 och 1809 var utrikespolitiskt mycket turbulent och komplicerad. Dock Gustav IV Adolf hade godtroget förstånd i ekonomiska och utrikespolitiska frågor, till skillnad från ständerna, militären och allmänna opinionen som tycktes helt bländade av Napoleon och Frankrikes militära framgångar. Gustav tycktes ha ett längre perpektiv för ögonen än oppositionen, som bara såg det för stunden rådande. Gustav motsatte sig allt samarbete med Napoleon. Men ute i Europa svängde allianserna än hit än dit. I december 1800 tillkom det nordeuropeiska neutralitetsförbundet(3).
1/ Svensk Historia II, Carlsson/Rosén 1961, sid 232f.
2/ Ett År På Jorden, Ulla Britta Ramklint, 1994, sista sidorna.
3/ Ny Svensk Historia, Andersson/Beijer/Kjellberg/Lindorm. 1945, sid 432f.
Sverige, Danmark och Ryssland ville hålla Östersjön fri från Engelsk dominans. Då sände man självaste amiral Nelson (1), själen i Englands sjökrig vid denna tid, att med en flotta anfalla i sundet, i slutet av mars. Han besegrade den danska flottan i en våldsam sjöstrid utanför Köpenhamn den 2 april. Danmark tvangs ur förbundet. Budet kom att kejsar Paul I blivit mördad, strypt i sängen. Hans efterträdare, sonen Alexander I trädde i förbindelse med England. Gustav svängde nu och arbetade för ett förbund med England. Det var detta förbund som skulle bli så ödesdigert för Gustav IV Adolf. Han höll troget fast i förbundet åren igenom mot alla odds, fastän Ryssland senare slöt fred med Frankrike vid Tilsit 7/7 1807. Där lade de båda kejsarna en gemensam utrikespolitisk plan som innebar att Sverige, Danmark och Portugal skulle tvingas att ansluta sig till det stora förbund mot England som då skulle skapas.
Sverige var entusiastiskt Napoleonbeundrande(2). Kungens motståndare ansåg att det var enbart halsstarrighet och vidskepliga föreställningar, som drev Sverige in i striden mot Frankrike.
Ett intermezzo som gjorde mycket starkt intryck på Gustav IV Adolf, var när Napoleon lät gripa en flykting på Badensiskt område, nämligen hertigen av Enghien; han blev senare avrättad(3). Det försämrade ytterligare förhållandet till Napoleon. Gustav såg Napoleon som en gudlös krigsgalning, (eg. anm.). Det utvecklades till gruvligt hat hos Gustav.
Gustav IV Adolf beslöt att gå in i kriget mot Napoleon, med Pommern som bas (4). Kungens fälttåg 1805-06 blev dock misslyckat. Mobiliseringen och överförandet av trupperna till Pommern skedde till följd av ett traktat med England, och på dess bekostnad. Preussiska och Engelska trupper skulle strida tillsammans med svenskarna, men när Napoleons trupper kom, drog sig de engelska vännerna tillbaka. Svenskarna sökte hastigt vapenstillestånd och embarkerade via Rügen.
Orsaksteorier-passus
Napoleons uppgift var att stampa fram största möjliga armé och i sinom tid marschera mot Ryssland. England försökte stärka trovärdigheten i sin ”oskuld”… Napoleon hotade att ”sätta skräck i London” (5), (Ungefär som Hitler senare). Ett sjöslag vid Trafalgar ”bevisar” den genuina kampen.
1/ Ny Svensk Historia, Andersson/Beijer/Kjellberg/ Lindorm, 1945, sid 432f.
2/ Samma sid 433.
3/ Svensk Historia II, Carlsson/Rosén, 1961, sid 277.
4/ Ny Svensk Historia, And./Beij/Kjellb/Lindorm, 1945, sid 434+435.
5/ Samma sid 432.
England sökte hjälp hos Gustav IV Adolf, finansierade hans deltagande i kriget mot Napoleon (1) – dunster? Allt bara priset för att (be)visa sin (o)skuld? Det antiengelska förbundet(2) blev ”det perfekta alibit” – trodde England?
Om ett land ville krossa ett annat land, blev ”den billigaste vägen” – trodde man – att fördolt, i all hemlighet lansera och backa upp sin egen kandidat i det tredje landet – bödelsstaten. Det kunde vara en överlupen adelsman som rotat sig sedan decennier eller sekel. Exempel: alltså, ett land var offret, ett andra land var bödeln, och ett tredje land eller en organisation var anstiftaren.
Om Napoleons Frankrike var en bödelsstat, så var Hitlers tyskland likaså en bödelsstat, i händerna på anstiftarstaten, eller den internationella organisationen.
Det tycks råda ett logiskt samband mellan den amerikanska revolutionen 1786-89, den stora franska 1789 och flera andra revolutioner i Europa. Och då inte enbart som en följd av tidsandan. Det var organiserat av Frifräsarna, de skapade tidsandan som en dimridå.
Gustav IV Adolf – Krig mot Ryssland (3)
Gustav IV Adolfs förbund med England misshagade tsar Alexander I officiellt sett, och han lät sina trupper hopas utmed Finlands gräns. Gustav sökte finna en utväg att trygga Östersjöns neutralitet i samförstånd med Ryssland, men utan framgång. Den 16/2 1808 föredrog friherre von Stedingk (4), Sveriges diplomatiske representant i S:t Petersburg Gustav IV Adolfs synpunkter för Alexander I, som svarade att det var Norge och Skåne som Sverige borde skydda sig emot. Samtidigt skrevs ett ultimatum som Stedingk erhöll 21/2 1808. Kravet var bl.a. att Sverige omedelbart skulle förena sig med Ryssland och Danmark och stänga Östersjön för England. Men på grund av väderförhållanden kom ej ultimatumet fram. Plötsligt kom överraskande nyheter österifrån att Ryssland anfallit Finland. Kriget började 21/2 – 1808, samma dag som ultimatumet delgavs.
1/ Ny Svensk Historia, Andersson/Beijer/Kjellberg/Lindorm, 1945, sid 434.
2/ Samma som ovan, sid 438.
3/ Svensk Historia II, Carlsson/Rosén , 1961, sid 281.
4/ Ny Svensk Historia, som ovan, sid 439f.
Orsaksteorier Passus fortsättning
Alla skulle slakta och bekriga varandra. Bara England var navet där allt hade sin lugna gång, likt stormens öga, så att de kunde koncentrera sig på krigen i kolonierna. Omvärlden kastade sin tid och kraft på konflikter med grannländerna – uppror och djävulstyg initierade efter diabolisk planläggning – alltmedan England i fridsamt mak skuddade stoftet från sina fötter och kjolfållen och roffade åt sig världens kolonialländer. Ryssland framställdes som en stor björn som piskades av amiral Nelson medan Sverige var en liten björn piskad av en engelsk matros i en engelsk karikatyr 1805 (1).
Gustav IV Adolf – mot slutet
Också Danmark och Preussen (2) vände sig mot Sverige. Danmark förklarade krig och Preussen bröt förbindelserna. Fiendeskap i öster och söder. Gustav IV Adolfs situation blev allvarligare. Droppen var Sveaborgs fall (3), Sveriges stolthet inom fortifikation, vilken överlämnades av sinnessjukdom och förräderi – enligt belackarna. Raseriet mot ”vanstyret” tog sig snart bryska former. Ryssarna fortsatte och tog Finland, gick in i Umeå stad, härjade på Åland och Gotland. Svenska armén gjorde revolt(4).
Gustav kände sig lurad av England. Som lön för sin trohet hade han erhållit 1.2 miljoner riksdaler/år (5) i subsidier. När Finland gick förlorat ville han ha högre subsidier, han förhandlade med den engelska ambassadören Merry. När han fick avslag drog han värjan i raseri och körde iväg Merry. Då ville han gå Ryssland till mötes, mot att de släppte tillbaka Finland…! Gustav IV Adolf blev ett mycket tragiskt offer för olyckliga omständigheter.
Överstelöjtnant Adlersparre grep ledningen över revolutionsplanerna och ville sätta dem i verket(6). Han skrev ett upprop. Män samlade sig i hans skara i marschen mot Stockholm ca 3000 man vid pass. Gustav IV Adolf fick underrättelser om upprorsmakarna, men trodde först att uppgifterna var falska. Kungen fick dock snart bekräftat lägets allvar och ville fly till general Toll i Skåne. Inbördeskrig hotade.
1/ Ny Svensk Historia, Andersson/Beijer/Kjellberg/Lindorm, sid 406.
2/ Samma sid 442.
3/ Samma sid 445.
4/ Svensk Historia II, Carlsson/Rosén, 1961, sid 291.
5/ Sveriges Sista Krig, Allan Sandström , 1994, sid 128+129.
6/ Svensk Historia II, Carlsson/Rosén, 1961, sid 293.
Då ingrep ämbetsmännen. De skickade fram Carl Johan Adlercreutz som skulle förhindra kungens flykt. Med sex officerare gick Adlercreutz den 13 mars in i kungens rum på slottet och arresterade honom. Därefter överfördes han till Wasaborgen Gripsholm där han fick sitta tills utvisningen ur riket.
För att lite belysa vad som hände under 1809-10 års riksdag tas ett citat: (1) ”1809-10 års riksdag som började sina förhandlingar den 1 maj, beslöt redan den 10 maj vid gemensamt möte på Rikssalen att utesluta såväl exkonungen själv som hans arvingar från all rätt till kronan. Beslutet var rentav enhälligt, sedan alla trogna gustavianer, som torde ha varit särskilt talrika i präste- och bondestånden, hade skrämts till tystnad genom allehanda hotelser och påtryckningar; bl.a. antyddes möjligheten av personliga åtgärder mot Gustav IV Adolf och hans son”. Detta var 1809 års revolution. Den proklamation som upprorsmakarna snickrat ihop satte ständerna i centrum, men Gustav IV Adolfs vän Trolle-Wachtmeister, ”den siste Svea Rikes Drots”, tog avstånd från projektet. Gustav IV Adolf hyste stor aktning för Carl Axel Trolle-Wachtmeister, som var en av de få, som vågade säga honom sanningen.
Gustav IV Adolf tvingades att abdikera(2). Familjen förlorade allt och drevs i landsflykt. De lämnade Karlskrona på julafton 1809 och angjorde Rügen för vidare resa till Baden.
Regeringsformen utarbetades (3). En större balans eftersträvades mellan riksdag och kungamakt enl. Montesquieus maktdelningslära.
Direkt som hertig Karl skrivit under den nya regeringsformen (4), valdes han till kung Karl XIII. Men riksdagen måste snart se sig om efter en annan kandidat, då Karl var gammal och utan arvingar. Man utsåg Prins August av Augustenburg (5) till kronprins. Han anlände till Sverige i januari 1810 och kröntes till Sveriges kung. Han var kung till 28 maj 1810, då han plötsligen dog på hästryggen. En slump? Mord trodde somliga. Vem? Hur? Riksdagen lät då budet gå till Jean Baptiste Bernadotte som blev Sveriges nye kronprins efter adoption av Karl XIII. Han konverterade till lutheranerna och bytte namn till Karl Johan.
Karl XIII var sjuk, så Karl Johan regerade från mars 1811. Så började Karl Johan förhandla runt och uppnådde en allians med Ryssland, som under trycket från den väntade brytningen med Frankrike gick ganska långt i sina utfästelser. Sverige skulle med rysk hjälp erhålla Norge. Ett år senare gick Napoleon – krigsgalningen – mot Ryssland och besköt Moskva med kanoner. Sverige inledde en era av fred ända in i vår tid – hur – varför? Vem var Karl Johan? Vilka är Bernadotterna?
1/ Den Svenska Historien, Cornell/Carlsson/Rosén/Grenholm, 1968, sid13.
2/ Prinsen av Wasa, Harald Hultman, 1974, sid 55.
3/ Den Svenska Historien, Cornell/Carlsson/Rosén/Grenholm, 1968, sid 98f.
4/ Svensk Historia II, Carlsson/Rosén, 1961, sid 301.
5/ Samma sid 311.
Den arme Gustav IV Adolf blev en ensam och olycklig politisk flykting som bodde i S:t Gallen där han dog 7/2 1837, (1).
Sonen prins Gustav gjorde karriär hos den Österrikiske Kejsaren Frans. Han förblev kunglig höghet och behöll sin rang nästintill kejsarhuset, och han fick titeln fältmarskalklöjtnant och hade skrivbordsbefälet över Vasaregementet(2). Han stod också under tsar Alexanders beskydd.
Den raka linjen från Gustav III var bruten i svensk successionsdynasti. Dock har klanen Bernadotte genom ingifte fått in friskt Wasablod via Gustav IV Adolfs dotter Sofia som gifte sig med Storhertigen av Baden. Hennes sondotter Viktoria blev med tiden Sveriges Drottning. Den aristokratiska världen var uppenbarligen inte så stor.
1/ Prinsen av Wasa, Harald Hultman,1974, sid 180.
2/ Samma bok, sid 164.
Analys och Slutsatser
Direkta och indirekta orsaker till Gustav IV Adolfs avsättning och tragedi torde vara:
a/ Hans personliga Napoleonhat.
b/ Tsar Paul I:s dotter Alexandra fick båten.
c/ Förbundet med England.
d/ Adelns, militärens och folkets profranska känslor.
e/ Kriget mot Napoleon, Pommern förlorat.
f/ Konflikten med Ryssland – krigsanfallet 21/2 1808.
g/ Förlusten av Finland och Åland.
h/ Danmark förklarade krig, Preussen bröt förbindelserna.
i/ Sveaborgs fall – Sveriges stolthet i fortifikation – ursinne hos militären.
j/ Allmän längtan efter fred.
k/ Gustavs hederlighet. Han ställde inte upp på Frifräsarnas falskspel.
Man kan tänka sig att en tung orsak till den ryska expansionspolitiken västerut – Polen – Finland, kan ha haft att göra med den snabbt växande f.d. engelska besittningen – USA, vilket gjort sig självständigt 1786-89. England var en världsmakt och Frankrike tycktes också ha hegemoniska ambitioner. Det kan ha skapat en känsla av utsatthet eller hot hos den ryska administrationen, dels militärt, säkerhetspolitiskt, dels sjöfartspolitiskt och dels ur teknisk/vetenskaplig synvinkel. Ryssarna fruktade att hamna i bakvattnet, bli akterseglade i världskonkurrensen. Man hakade på tsar Peter I:s västorienterade inriktning. Därför måste Sverige plikta av inte minst det geografiska lägets orsak. Den stackars Gustav IV Adolf fick en omöjlig uppgift i en brytningstid och levde sedan ensam resten av livet efter avsättningen, som asylant.
Spelet om nationerna är inte vad det ser ut att vara. Napoleon var tidens orosstiftare som förförde fransmännen till krigsgalenskaper, alltmedan hans uppbackare, Frifräsaragenterna, kanske satt i slutna sällskap i herrklubbar i t.ex. London, Washington, Paris, och gladde sig hjärtligt åt slakten i Europa, och kände djup tillfredsställelse att planerna gått i lås, under det att de drack punsch och rökte goda cigarrer importerade från någon förtryckt koloni.
Slutligen: Det kan verka motsägande att ena gången syfta på England, andra gången på USA, som anstiftare till diverse svåra brott. Man bör nog se det som en fördold anglo-amerikansk organisation med försänkningar och centralt placerade nyckelpersoner i båda länderna, och runtom i världen. De kan ursprungligen vara både östliga och västliga missnöjda agenter…Jacobiner.
Allra sist. Hade Gustav IV Adolf lyckats hanka sig fram till 1812, efter Napoleons fiasko och nesa, skulle troligtvis opinionen ha garanterat hans ämbetes fortbestånd.
Sammanfattning
Sveriges och Gustav IV Adolfs öde ytligt beskrivet med försök till fördjupad förståelse av orsakerna till skeendena, fram till Karl Johan.
Gustav III, fader till Gustav IV Adolf, blev mördad 1792 när sonen var endast 13 år. Förmyndarregering under farbrodern hertig Karl upprättades. Reuterholm blev förste minister, men misslyckades att styra landet.
Gustav IV Adolf tog över 1796.
De kommande åren gifte sig Gustav IV Adolf med Fredrika, Dorotea, Wilhelmina. Sonen, kronprinsen Gustav föddes 1799, ett svältens år. Sverige och Gustav IV Adolf sökte en fast väg att gå i ett Europa som stormade och hotade att blåsa bort den enväldige monarken från den inslagna vägen.
Krig, blockader, förbund, hot, bedrägeri och lögner var vardagsmat. Gustav IV Adolf klämdes mellan utlandets alla krav och undersåtarnas krav, vilka föreföll oförenliga i tid och rum.
1809 blev det revolution i Sverige och Gustav IV Adolf avsattes och tvingades i landsflykt.
Det tycktes ha varit rena huggsexan runt Sverige, som fick sitt klimax vid den franska katastrofen i Ryssland 1812, då krigsdåren Napoleon offrade 530 000 franska soldater i en typ självmordsattack under rysliga väderförhållanden.
Vid den tiden hade lugnet och freden börjat verka i Sverige, en fred som varar än idag. Karl XIV Johan var otvivelaktigt en katalysator som behagade omvärlden och Frifräsarklanen. Bernadotte var ju en av Napoleons generaler, som själv hade aspirationer på den franska kronan, men som lät sig övertalas att bli svensk konung.
Resten får läsaren själv räkna ut.
Källförteckning
Den Svenska Historien, Cornell/Carlsson/Rosén/Grenholm, Bonnier 1968 och 1979.
Prinsen av Vasa, den siste Gustavianen, Harald Hultman 1974.
Svensk Historia II, Sten Carlsson/Jerker Rosén, 1961.
Sveriges Sista Krig, De Dramatiska Åren 1808-09, 1994.
Ny Svensk Historia, kap. Gustavianskt, 1771-1810,
