Den som har förnuft och förstånd, har skrivandets gåva. Han har en förmåga att fånga ett tillstånd, ett skeende, beskriva det utförligt och begripligt, så mottagaren endast måste erkänna: »Jag hade inte gjort det bättre själv«. Inte så den flummige, som försvinner och drar med sig läsaren i knäppa ordtirader som slutar, där/när man glömt var det började..
(Det värsta av allt tyckte jag var en del hönor som skrev kåserier i kvällspressen