Hemma o jobbar vid datorn. Blev blockad på hemsidan. Bytte nätverk och dator, lyckades logga in.
En betraktelse i egocentritet eller? Fy vad jobbig denna dagen var i början. Hade alltså en tid på lasarettet för laserbehandling av ett öga. Det är ungefär 2 år sedan bytet av linsen. På två år hade det uppstått ny grå starr. Tydligen inget ovanligt. Med modern utrustning bränns starr-nätet bort med laser. Iallafall, man ringde från lasarettet några dagar före och gav mig en troligen avbokad tid. Take it or leave it. Man har inget val, det gäller faktist ett öga som blivit suddigt och odugligt. Idag klockan 10 på morgonen. Jag bor ca 5 mil från staden.
Först måste jag besluta hur ta mig dit. Har inte åkt buss, tåg sedan före flyktingboomen 2015. Efter det var man ju hypokondrisk av fruktan för loppor, skabb och vägglöss i bussar o tåg. Men nu tänkte jag att tiden har ju gått så långt sedan folket från flyktinglägren stormat vårt land. En svårighetsfaktor i genomförandet av dagen är den ihållande kylan. Inatt hade vi kallare än minus 10C. Igårkväll snöade det. Min ålder är rätt hög, orkar inte som förr. Jag beslöt mig för att köra bilen till tågstationen, parkera och åka tåget fram och tillbaka. Alltså, loggade in på Regionens Länstrafik App och gjorde en bokning, det var igårkväll. Jag hade biljetten redo i appen, men man får inte ”aktivera” biljetten tidigare än ca 2 1/2 timmar före avfärd. Jag eldade i kaminen till midnatt, läste boken och tänkte innan jag somnade omkring 01-tiden i morse, att ”aktivera” biljetten innan resan till tågstationen. Stor stress imorse. Klä på sig alla vinterkläder. Ut med hunden, ta loss motorvärmarsladden. Sopa och skrapa bilen, se till att rätt el-element stod på. Blocka hunden i köket. Så det där med ”aktiveringen”, jag klickade på biljetten och just som jag skulle klicka på ”aktivera” dök det upp en textrad att jag skulle ”aktivera” biljetten 2-02-26, alltså igårkväll. Det satte igång rena psykstressen. Men det gick att ”aktivera” och appen sa att den var giltig i 2 1/2 timmar. Menade appen att den skulle använts igår? Hade jag snurrat till datumen och bokat en dag för tidigt? Sådana oroande tankar fyllde mig då jag körde mot stationen.
På tåget kom en ung kvinnlig tågvärd s.k. och jag visade upp QR-koden som hon läste av. Det var inget problem. Allt flöt som på räls. Hemresan gick bra. Men när jag skulle öppna innerdörren på verandan, där Stina stod på bakbenen bakom dörren och klöste,
låste sig dörren. Den gick inte att öppna. Jag har nämligen haspar på insidan. Men man kan inte haspa dörren från utsidan. Alltså, Stina hade kommit åt haspen så oturligt att den fallit i öglan. Efter några minuters dragande och ryckande hoppade haspen upp och dörren gick upp! Ok, det var lite för mycket, när man var trött och varit uppe sedan 5-6-tiden. Men efter lite vila och smörgåsar o kaffe kom lugnet och balansen tillbaka. Trolldom, magi? En dörr som går i baklås? Det har inte hänt på mycket länge, som jag kan minnas. Nu är den haspen borttagen. Det var en dag med ”hysteri” och spända nerver.
Nu fick jag upp ett svagt minne, kanske det var när jag bodde på Fridhemsgatan 14A i Stockholm 1975-77 att nycklarna blev inlåsta. Eller om det var i Moholm, Töreboda 1998-99? Fick anlita en låssmed. Tänk en människa som närmar sig 100 år, vilken massa minnen!